Jag känner såhär:

Varför kan inte jag vara en sån som somnar så fort jag lägger huvudet på kudden?
Varför kan inte jag lära mig att sömn är viktigt, även fast jag inte är trött på dagarna?
Varför kan inte jag skita i att göra tråkiga saker, och bara ha riktigt jävla kul?

Jag borde inte fundera så jävla mycket varje gång jag ska till att sova.
Jag borde inte ha ett snitt i nattsömn på 5-6 timmar/natt.
Och jag borde fan inte en så jävla konstig verklighetsuppfattning.

Nej nu jävlar, nu jävlar blir jag arg på mig själv här!


tur att någon är söt i alla fall, tihi!