live as you'll die tomorrow, dream as you'll live forever.
Skrivet 2010-02-04 klockan 14:48:29
att man lär sig av sina misstag är nog en sak som de flesta vet är sant, ändå kan man gå på samma sak om och om igen. man tror att "allt blir annorlunda nu", men det blir det inte. man vet själv hur fel man gör, men man vet inte hur man ska rätta till det. man har redan hunnit göra sig själv eller någon annan illa, och att ändra på det är redan försent, och skulle orsaka ändå större skada.
likadant är det när man i stället inte gör någonting, då ångrar man sig inte över vad man gjort, i stället ångrar man sig över allt man inte gjorde. saker man inte brydde sig om, ord man aldrig sa, känslor man aldrig uttryckte.
jag har en förmåga av att vara allt det där. jag bryr mig bara om vad andra ska tycka och säga, och gör det jag tror är bäst för andra, och kanske bäst för mig själv, om ett tag, att förtränga, ignorera och låtsas att inte förstå.
jag håller inte på det jag har, "man vet inte vad man har förrän man förlorar det". jag har alltid vetat vad jag har, men inte vad det egentligen betyder eller har för mening för mig. jag släpper taget om folk som jag aldrig kunnat föreställa mig att vara utan.
det sägs att man få en helt annan syn på livet när det händer något med en som får en att förstå att allt kan ta slut, när som helst och hur som helst. det skulle nog inte funka för mig, jag skulle inte ändra mig. inte förstå. inte vilja inse att man kan förlora allt på en gång. för jag förlorar redan allt, bit för bit.
Kommentarer
Trackback
