Har precis, med en timmes marginal, skickat in min (mer eller mindre) klara uppsats om Globaliseringen. Trots min väldigt värdelösa, töntiga och onödiga regel om att "inte göra läxor efter klockan 23", så får den här dagen, liksom alla andra jävla dagar, bli ett undantag, eftersom att jag har världens -för mig- viktigaste kemiprov i morgon, som jag inte kan ett dyft av trots att jag har tränat på det alla dagar i sträck i nära på en vecka.

Nej, jag är inte glad över huvudtaget. Jag är inte lättad över att Samhällen är klar, om den nu får defineras som det, eftersom att jag förmodligen än en gång har för höga tankar om mitt resultat, samt att jag har glömt hur det är att vara lättad.

Jag får lov i morgon, eller rättare sagt ledigt från skolan i ungefär 3 veckor, men att glömma skolarbetet kommer inte på fråga.

Jag lockas fortfarande av möjligheten att hoppa av skolan för att förhoppningsvis kunna få sova som normala folk, men det kan ju också vara så att det faktiskt är så att det får vänta tills man dör. Och för den delen så har jag inte heller lärt mig något jag minns den senaste månaden, vilket betyder att gå i skolan och ta in lärdomar för mig just nu är nästintill omöjligt.

Min hand och jag mår inte heller bra, och det är väl kanske just handen som är en del av problemet. Den ser rent ut sagt vidrig ut, och jag känner mig mer eller mindre som Quasimodo. I det här sammanhanget bör Quasimodo inte förknippas med hopp, omtanke och vänlighet, utan främst den synliga delen av honom som man nästan mår illa av att se på.

Jag har ont i magen, mår illa, har någon form av yrsel och har ångest titt som tätt, och hoppas för allt i världen att jag har totalt fel uppfattning om allt just nu.

Hoppas du mår bättre än jag och har glömt allt det här innan inser vilken sorglig människa jag faktiskt är.