- Alla kvinnor har födelsedag idag, sa Åke

- Det kan bli en dyr affär det här, sa ja. Jag har inte råd att köpa saker till 3 miljarder tjejer.

- Vi kan väl skapa egna presenter, föreslog Åke. Tjejer gillar sånt.

Bra idé! Det här skapade vi:

• Tändsticksaskar med häftstift i. OBS olika färger för att göra innehållet lite mer festligt.

• Små bildfer på farsan som vi tejpade på post-it-lappar och klistrade över hela stan. Under fotografierna skrev vi: Även den här fulingen har en gång varit en söt bebis. STÖD Föreningen För Plågsamma Gubbförsök.

- Vi kan väl rita påskbrev och gå ut och ge till alla tanter, föreslog Lill-Erik.

- Dumheter, fräste jag. Det är inte påsk än.

Förslaget röstades ner med 2-0. Lill-Eriks röst blev underkänd eftersom, att han räckte upp handen på ett felaktigt sätt.

- Vi måste ha en dunderbresent också, sa Åke. Som slår allt.

Jag föreslog 2 kilo kaffe. Lill-Erik sa att det är åldersgräns på kaffe. Man måste vara 18 år för att få köpa ut.

- Nämn anledningen krävde, jag och Åke.

- Kaffe innehåller en himla massa kokain, förklarade Lill-Erik.

Nu förstår jag varför morsan och farsan behöver kaffe om mornarna.

Vi bestämde att det fina priset skulle vara en middag för två.

- Vilka ska äta då? undrade Lill-Erik.

- Ja, jag är ganska hungrig, sa jag.

- Idiot, sa Åke. Du kan väl inte ingå i något fint pris. Ett fult möjligtvis.

Åke och jag slogs. Lill-Erik bad oss slå varandra lite tystare eftersom han började få ont i huvudet. Då slog vi Lill-Erik.

- Om du ska vinna en middag så ska jag också det, sa Åke surt.

- Jag med, sa Lill-Erik.

Vi bestämde att det fins priset skulle vara en middag för tre. En lycklig vinnare skulle få titta på när jag, Åke och Lill-Erik käkade grillad korv med mos från korvkiosken. Den lyckliga vinnaren kunde kanske få en luffare utan ketchup. Mer skulle vi inte ha råd med.

- Nu ska vi gå kvinnoparad, sa Åke.
Klockan tre startade 8 mars-paraden,
- Tänk om det är snoppkontroll, sa Lill-Erik ängsligt.
- Vad är det? sa jag.
- Alla kontrollerar så att man inte är kille och har smugglat sig in på paraden.
- Äh, sa Åke. Hur gör man då, då?
- Man lägger en sockerbit på gylfen och väntar. Sen om sockerbiten ramlar av byxorna så är det något som bultar på insidan och vill ut, sa Lill-Erik dramatiskt och såg vit ut i ansiktet.
Åke sa att han snopp ALDRIG NÅGONSIN ätit EN ENDA SOCKERBIT i hela sitt långa liv.
- Man kan testa med russin också, föreslog Lill-Erik.
- Den äter inte russin heller! gormade Åke argt.
Det var inte någon kontroll. Det stod en hel del killar och gubbar i ledet också.
- ALLA SNUBBAR ÄR SLEMMOGUBBAR! började ett gäng yngre tjejer skrika.
De hade plakat. ARGSINTA MEDSYSTRAR stod det. Vi ställde oss bredvid dem och skrek vi också.
- ALLA SNUBBAR ÄR SLEMMOGUBBAR! ropade de argsinta systrarna.
- ALLA SNUBBAR, ALLA SNUBBAR VILL JU VARA KATT, sjöng vi.
Vi fick utvisning.

Vi åkte hem till Åke i stället och retade upp hans lillasyster Doris. Vi sa att vi sett en bortsprungen katt i toastolen.
- Ni ljuger, era apor, sa Doris.
- Visst, sa Åke. Okej.
Doris var tvungen att kolla. Då spolade vi.
Jag och åke sprang för livet. Lill-Erik sprang för döden. Doris hann upp honom. Jag har aldrig sett en 12-årig kille få stryk av en 5-årig tjej förut. Det var intressant.

Hej snubbe - slemmogubbe