Vad gör man egentligen när man är ledig?
Det är riktigt fint väder ute, jag är ledig och har inget annat speciellt som behöver göras, men ändå är jag helt rastlös? Är det alltid såhär när man är ledig?

Mamma, pappa och Hampus åkte på semester idag till Norrköping där de bland annat ska besöka Kolmården. Varför jag följde vet jag inte, för att ha en några "sköna ensamma dagar hemma" var verkligen inget för mig i detta nu, och speciellt inte när alla vänner är ute på jobb eller andra äventyr. Jag som verkligen trodde att jag skulle få tid att tänka igenom allt som händer och kanske hitta någon bra lösning på det nu när jag slipper irritera mig på allt folk som är runt omkring mig hela tiden, men inte då, det enda jag har kommit fram till är att jag verkligen inte förstår vad jag håller på med just nu. Jag vet knappt vad jag säger till folk och varför, för sekunden efter ångrar jag mig bara när jag inser att de inte alls har någonting med det att göra och vilken sorglig människa jag är som tycker synd om mig själv för sådana saker, fy skam.

Och jag måste erkänna att det här än så länge nog har varit den mest misslyckade sommaren i hela mitt liv, jag önskar att den aldrig hade inträffat, det gör jag faktiskt.

kaos och uppochner.

Jag känner mig som den fulaste flickan i världen, jag är absolut inte nöjd med någonting och så fort jag ser en bild på mig själv så är det enda jag ser alla skavanker. Anledningen till att jag skriver det här är för att jag nyss bytte profilbild på facebook, efter att ha haft samma oseriösa och medvetet otroligt fula bild i snart ett år. På den nya bilden är det inte alls meningen att jag ska vara ful, jag gör mig inte ens ful med flit, men lik förbannat kan jag inte låta bli att säga till mig själv "Fan vad ful du är Hanna", även fast det knappt syns att det är jag på bilden, det skulle kunna vara vilken liten 12 årig mörk flicka som helst, även fast jag faktiskt inte var 12 år på bilden utan snarare 17. Jag har bleka ben med blåmärken på och resten av kroppen är inte heller särskilt brunbränd, mitt hår ligger konstigt och jag ser trött ut som vanligt, det är precis så det känns!

Och nu säger jag som Fredrik i Solsidan
Jag är en sjuk människa, jag behöver vård!
även om mitt problem handlar om mer än att jag bara är beroenda av att grilla.

Lite terapi i form av tv-spel och ytterligare en 1½ timmes lång promenad kanske kommer få mig att bli på bättre humör innan jag och två av de bästa drar till Sveg för att hälsa på en tredje av de bästa på hennes jobb.

high up above or down below.

...vriden dygnsrytm som innebär att jag antingen somnar tidigt på morgnarna, eller vaknar tidigt på morgnarna. Idag toppade jag 3 timmars sömn, jag som trodde att jag var duktig som lyckades lägga mig redan klockan 2. När jag somnade har jag ju dock ingen aning om, tiden har ju en förmåga att både gå för snabbt och för sakta samtidigt när man grubblar. Kanske var det så att jag bara tog mig en powernap på sisådär 30 minuter inatt igen.

Ja, för den delen så, mer var det ju faktiskt inte värt. Det är ljust ute och jag har massor av saker jag vill få gjort, sömn är inget jag suktar efter heller, och speciellt inte i dessa tiden när den mest består av oroliga, sorgsna och läskiga drömmar. Scenarier som man aldrig skulle vilja uppleva, samtidigt som man så högt önskar att det var sant eftersom att det skulle betyda att någon man älskar fortfarande var i livet. Drömmar som gör att man vaknar både kallsvettig och i fel ände av sängen, den ände varken man själv eller täcket somnade på.

Ta hand om er mina vänner, och ta varandra aldrig för givet, kom ihåg det!

hjärtat som skulle bli ditt på något vis,
det fryser nu sakta till is.

Jag, Mic och Mli tog en tur till Olingsjön igår kväll i hopp om att med hjälp av några metspön och en båt kunna rensa våra huvuden från både den ena och det andra. Huruvida jag lyckades få bort obehaget varierade, men jag ljuger om jag påstår att jag inte hade en trevlig stund. Ute på sjön var i vi timmar, och jag i vanlig ordning hade otur med det jag gör och lyckades knappt få ett vasstrå på kroken, mendan Mic fick både Pappa och Son Abborre och Emelie tog upp en hel gädda.


Idag kom jag även på mig själv med att jag under de perioder då jag funderar och ältar ovanligt mycket att jag gillar att vara, eller åtminstone är kreativ. Flera nätter i rad har jag suttit uppe till tidig morgon och ritat, och idag har jag till och med renoverat om ett gammalt tv-bord. Den svarta färgen som fastnat på hela händerna samt halva hakan orkar jag inte ens försöka att ta bort, så folk får väl skratta åt mig hur gott de vill när jag senare idag ska försöka ta mig ut på lite träning så att jag i alla fall slipper komma längre ifrån mitt helt orealistiska mål

I'm going crazy living this way
I know I'm crazy, but I'm going insane

Ännu en gång hemma från Olingsjön igen. Den här gånger var vägen dit aningen bättre tack vare att den hade torkat upp. Den var också mer spännande med tanke på vad jag fick se...




trots allt inte så jätte stora spår, men jag kan ju erkänna att jag hade skaplig hjärtklappning samt en minskad gas den resterande biten.

De här rvå dagarna har endast bestått av att sitta i en båt och fiskat, ätit god mat, spelat kort och läst gamla serietidningar. Även en cykel samt promenadsväng, helt okej!


kvällsfiske på Olingsjön.

gullig liten groda som minsta kusinen Olle hittade när de fiskade öring.

Min "sova mig frisk"- taktik verkade ju inte fungera så bra, med tanke på att jag inte sover alls längre och att min dygnsrytm är helt förvriden, så jag får nog ta och fortsätta med min andra bli frisk-taktik, att dricka mycket vatten. De senaste dagarna har jag nog omedvetet även försökt att äta mig frisk, men det fungerar ju garanterat inte, det blir nog bara värre med tanke på att jag i stället blir hungrig hela tiden. Jag måste sluta med det genast, och speciellt eftersom att jag även gör det när jag inte ens är sjuk. När vi ändå pratar om mat och allt så kan jag ju säga att det ligger en såndär Marabou-kaka på köksbordet och bara väntar på mig, jag måste erkänna att det är väldigt svårt att hålla fingrarna borta, och det skulle inte förvåna mig om jag tillslut tillåter mig själv att äta den ändå, som belöning för att jag har lyckats hålla mig borta ifrån den hela dagen. Synd att varken Olle eller William var villiga att äta upp den stackars, ensamma kakan, jag som erbjöd dem så snällt...

Nu ska jag fortsätta städa upp här i huset innan jag åker iväg till Olingsjön i stället för att rensa tankarna ytterligare, den här gången blir jag också förmodligen borta längre än 4 timmar, kanske något dygn. Där ska jag fiska igen, och jag har gett mig fanken på att inte sluta fiska heller förrän jag har fått en gädda eller en riktigt stor abborre, samt vara ute och cykla, mysigt tycker jag!

De här dagarna som jag hade tänkt att mer eller mindre isolera mig från omvärlden, med avstängd telefon och utloggande från chatten på facebook, fungerade inte riktigt enligt planerna. Efter en 4 timmars "utflykt" till Olingsjön med Pushen, innehållande bland annat en tur ut med båden på ån för att fiska, så kände jag mig någorlunda lugn och hel igen, vilket också var målet, men det förstördes tyvärr redan nu ikväll.

Drack 3 koppar kaffe för mycket på eftermiddagen vilket resulterade att jag inte alls kunde sova när jag gick och la mig, och det i sin tur ledde såklart till att jag bara låg och funderade. Det enda jag verkligen kom fram till var att;
"Nivån av hur högt du svävar går parallellt med hårdheten på fallet."
Jag känner mig väldigt positivt inställd till allt som rör livet just nu, verkligen. Inte blir det heller bättre av att jag även som artonåring får dras med barnsjukdomen krupp, samt att jag om 1 timme måste "vakna" för att åka buss till Östersund. Jag tror att jag tar med mig min "lånad-för-all-framtid-filt" (ex-ägare: ambulansen i Borlänge) samt hårdbröd och lägger mig på studsmattan så länge...

Förresten, det är alltså här jag kommer hålla till i några dagar framöver, hur länge vet jag inte, men det visar sig väl.
Och en sak till, min telefon är inte påslagen många minuter per dag, och när den väl är det känner jag mig förmodligen ändå inte engagerad nog för att orka svara, så bli inte alltför upprörd om din telefon inte plingar tillbaka. Du vet ju var jag bor?

Efter att ja varit på Peace & Love i 5 svettiga, trånga och otroligt roliga dagar så känner jag mig återigen, 28 timmar efter vår hemkomst, någorlunda fräsch, men dock inte det minsta utvilad, snarare tvärtom.

Skrubbningen, som närapå fick min hud full med sår, hårinpackningen, grovrengöringen av naglar, tandborstning, munskölj och nerspritande av händer och ansikte fick mig att känna mig någorlunda fräsch igen, men efterosom att jag ändå var på gång passade jag på att smörja in mig med väldoftande krämer och andra produkter, jag målade till och med både fingernaglar och tånaglar, vilket aldrig brukar hända, samt städade rummet. Alla kläder är tvättade, tält, liggunderlag och sovsäck hänger ute på tork, och det som helt enkelt varit för äckligt för att spara har åkt ner i soporna. Den sura lukten av festival finns endast kvar som ett svagt minne, och det tackar jag någon för. Bara lukten av kiss, öl och svett skulle kunna få en att aldrig vilja besöka en festival längre. Jag undrar också hur länge alla stackars borlängebor får dras med stanken?

Efter en väldigt god middag kunde man inte sova bättre i en till och med nybäddad säng - 17 timmar. Trots detta är jag ändå inte pigg, så jag funderar på att hinka i mig lite mer vatten samt ännu lite till vitaminer, för att både bli av med kruppen och utmattningen.