Jag har på grund av en överansträngd fot inte tränat på ungefär en vecka. Det känns inte bra alls, inte om jag tänker på hur bra jag mår under tiden jag har tränat, och inte heller när jag känner att jag faktiskt måste träna. Att jag går runt haltandes med lindad vänsterfot och samtidigt går på värktabletter gör inte saken bättre, jag känner mig så liten.

Löpningen idag gick huuuur dåligt som helst. För det första så hade jag en för liten sportbh på mig, så den lyckades på något sätt göra så att pulsmätaren inte fungerade, och jag var också jätte seg i benen, det tog närmare 40 minuter att ta mig 5 km, inte okej!

Gårdagens sittande på pilatesbollen tog däremot ut sin rätt, och jag hade rejäl träningsvärk i vekryggen och fram mot magen i morse. Satt ungefär en och en halv timme medan jag stickade på min halsduk, som nu äntligen är klar (tiden går fort när man har roligt). Det blir dock ingen mer träning innan middag, eftersom att jag i stället ska åka till Anneli i Sveg, ska bli himla trevligt!


nemen, titta vad jag hittade!
nyår 2010 ;)

Var ute på en springrunda i morse igen, och efter en dusch, frukost och lite projektarbetesskrivning så är jag återigen helt svettig och anfådd efter att ha försökt pumpa upp en pilatesboll. Tänkte försöka sitta på den en sväng lite senare idag, men eftersom att det var så lite luft i den så tänkte jag försöka ge den lite "bättre former". Dock pös det ut massa luft när jag drog ur proppen och inte fick tag på pumpen, samtidigt som pumpen, när jag skulle dra ut den, gick sönder så att själva munstycket fastnade i hålet. Det var bara att försöka sätta ihop den igen, samtidigt som luften fortsatte att pysa. Det var riktigt ansträngande, och det skulle inte förvåna mig om det till och med är mindre luft i den nu än vad det var från början...

Undrar om det är förarbetet med bollen som ger pilateskvinnorna deras former, och inte själva övningarna?

...lyckades jag slita mig från studerandet och sticka iväg ut på fettförbränning. Hur det går återstår att se, men det går på något konstigt vis väldigt lätt att springa nu för tiden (de tre gånger jag har gjort det) även fast jag inte har tränat kondition på flera veckor.
Måste bero på att jag återigen får höra ljudet av grus och asfalt under fötterna, efter en hel vinter.

När jag åter igen bestämt mig för att verkligen ta tag i träningen, så förstör jag det redan andra dagen.

Precis som igår så tänkte jag ta en liten snabbfrukost och sedan ta ett konditionspass, men nu sitter jag här, redan inne på frukost nummer två, och skjuter på träningen. Jag intalade mig själv att det nog var bäst att ta tag i läxorna som ska vara klara idag, eftersom att jag kommer befinna mig uppe på fjället i helgen och alltså inte kan skriva dem då. Förhoppningsvis får jag tummen ur röven och verkligen gör allting nu, så att jag och farmor kommer iväg till stugan i skaplig tid.

Jaja, måste erkänna att jag inte har någon direkt ångest över att jag inte är ute och är andfådd just nu, jag mår bra med min cappuchino, med extra skummad gräddmjölk, i knät. Den är riktigt god.

Frukost 1: Kaffe och ett ägg.
Träningspass 1: Löpning 40 minuter, drygt 6 km, medelpuls 188 slag/minut. Bra, eller....?
Frukost 2: Ett halv paket bacon, äggröra på ett ägg, Leksansknäcke (OBS brungräddat) med prästost och en stor cappuchino. Gååååååått!

En kvällspromenad på det här så ska det nog gå bra!